Varning för ilsket inlägg
Kategori: Allmänt
Jag är så jävla förbannad just nu. Jag nästan kokar. Jag läste igenom den där kommentaren igen för när jag läste den första gången var jag så sårbar och hade knappt sovit på tre dygn, Men nu när jag läste igenom den igen så kom ilskan fram.
"Jag förstår dig, men jag förstår den som kommenterat också. Jag tror helt ärligt att det är många som känner som den. Och innan du börjar jiddra om att "ingen fattar" och "du ska inte säga saker som du inte vet något om" jag var deprimerad i 5 år, blivit diagnostiserad med alla möjliga saker och varit inlagd, har släktingar på båda sidor som både har borderline och är bipolära, så jag vet nog exakt vad det är jag menar när jag nu kommenterar om hur alla känner när du spiller ut hela ditt privatliv och i varje inlägg skriver om hur du lider. Göm dig inte bakom argumentet "vill uppmärksamma psykisk ohälsa" för det gör du inte, det du gör är att du trycker ner ditt privatliv i halsen på folk om hur synd det är om dig. Vi förstår att du mår dåligt, men att behöva se det poppa upp överallt och läsa om ditt självömkande blir patetiskt i längden. Man måste medvetet vilja bli bättre, kämpa för det. Hade detta endast varit för din skull hade du haft en dagbok eller liknande för att skriva av dig. Varför kan du inte uppskatta alla de som faktiskt är runt omkring dig irl och kämpar för att du ska må bra?! Varför måste du fiska uppmärksamhet med en självömkande blogg för? Vi är många som varit där men att proklamera att du kämpar för att folk ska veta mer och prata om psykisk ohälsa är käpprätt åt helvete vad du håller på med och riktigt vidrigt att ens påstå. När man verkligen mått dåligt och ser detta uppmärksamhets-fiske blir man bara riktigt jävla kränkt. Man ska våga prata om det, och det är bra att du är medveten om det, men en av anledningarna till att folk inte gör det är av samma anledning som du bedriver här; Att folk är rädda för att andra ska tro att det är för uppmärksamheten som de mår "dåligt". Och det gör mig så jävla arg, hur fan kan du tillåtet få sätta en jävla vägblock för folk på det här sättet?! Det är ingen som tvivlar på att du mår dåligt, det är skittrist att du gör det och det har vi fattat. Alla vill nog att du ska bli bättre, lider med din stackars mamma. Det är inte meningen att köra över dig för du har det säkert jobbigt redan, men har man en blogg på detta sätt har man ett ansvar och säger man att man vill öppna diskussionen om "psykisk ohälsa" så är detta fan inte sättet man gör det på. Förlåt för att jag tänder till, hoppas du kan möta kommentaren moget och få någon självinsikt iallafall."
Det här kan ses som hur omoget som helst, och jag kanske kommer ångra det här inlägget senare. Men just nu bryr jag mig inte för att jag är så jävla förbannad. Jag svarade på kommentaren i kommentarsfältet men jag känner att jag har mer att säga till dig. Och vem är det som fiskar uppmärksamhet här egentligen?
För det första - Säg inte att du förstår mig när du sen kastar skit.
För det andra - Du skriver att du har varit deprimerad i 5 år och har släktingar som har borderline och är bipolära och allt det där, och säger att jag inte ska börja "jiddra" om att du inte förstår. Hur ska jag kunna börja jiddra med dig från första början när jag inte ens känner dig och inte pratat med dig innan? Och visst det är jättesynd att du också mått dåligt.
För det tredje - Du skriver "så jag vet nog exakt vad det är jag menar när jag nu kommenterar om hur alla känner när du spiller ut hela ditt privatliv och i varje inlägg skriver om hur du lider."
Så du vet alltså att alla tycker samma sak som du?
"Göm dig inte bakom argumentet "vill uppmärksamma psykisk ohälsa" för det gör du inte, det du gör är att du trycker ner ditt privatliv i halsen på folk om hur synd det är om dig. Vi förstår att du mår dåligt, men att behöva se det poppa upp överallt och läsa om ditt självömkande blir patetiskt i längden."
Jag gömmer mig inte bakom det argumentet. För jag vill uppmärksamma psykisk ohälsa. Men det kan tolkas på olika sätt. Jag har valt att öppna upp mig, att visa hur just jag lever med min psykiska ohälsa. För att visa hur vanligt det är. Men också för att visa för folk som har undrat. För att dom ska förstå bättre.
Och att jag "trycker ner mitt privatliv i halsen på folk"? Hur gör jag det? Och du säger att det "poppar upp överallt". Så antagligen så finns du på min facebook eller följer mig på instagram. Och tvingar jag dig att läsa?Nej. Det gör jag inte. Det är ditt och alla andras egna val. Och om du nu är en person jag har på facebook eller instagram. Ta bort mig då. Så enkelt är det. Då slipper du se mig "poppa upp" överallt.
"Man måste medvetet vilja bli bättre, kämpa för det. Hade detta endast varit för din skull hade du haft en dagbok eller liknande för att skriva av dig. Varför kan du inte uppskatta alla de som faktiskt är runt omkring dig irl och kämpar för att du ska må bra?! Varför måste du fiska uppmärksamhet med en självömkande blogg för?"
Tror du inte att jag vill bli bättre? Tror du inte att jag kämpar? Hade jag inte kämpat hade jag varit död för längesen. Men det här är inte endast för min egen skull, och det har jag sagt. Jag har ett eget block här hemma som jag också skriver i. Men där är det betydligt mycket mer deprimerande.
Och tror du helt seriöst att jag inte uppskattar alla runt omkring mig? Jag har en fantastisk familj, och fantastiska vänner som stöttar mig. Men det betyder inte att jag inte har rätt att må rent ut sagt jävla fitt piss i perioder. Det är för dom jag kämpar. Dag ut och dag in. Som sagt, hade jag inte kämpat så som jag gör, så hade jag inte levt idag.
Och det är ditt problem att du tycker att jag fiskar uppmärksamhet med en, som du säger, "självömkande" blogg.
"Vi är många som varit där men att proklamera att du kämpar för att folk ska veta mer och prata om psykisk ohälsa är käpprätt åt helvete vad du håller på med och riktigt vidrigt att ens påstå. När man verkligen mått dåligt och ser detta uppmärksamhets-fiske blir man bara riktigt jävla kränkt."
Att jag kämpar och att folk ska veta och prata mer om psykisk ohälsa, är två helt olika saker i min blogg. Och du säger att jag är vidrig. Hur vidrigt är det inte av dig då att skriva en hel jävla bok om hur patetisk jag är när du säger att du själv varit deprimerad? Och jag säger återigen, det är inget jävla uppmärksamhets-fiske. Men se det som det du. Jag bryr mig inte. Eller jo, det gör jag. För om det är någon som känner sig kränkt nu. Så är det jag. Hur hade du känt om det var ombytta roller? Att jag var den som satt och skrev en sån här vidrig och kränkande kommentar på din blogg? Inte så kul va.
"När man verkligen mått dåligt".
Helt seriöst. hur kan du ens skriva så? Och nu kan jag faktiskt säga, att du har ingen jävla aning.
"Att folk är rädda för att andra ska tro att det är för uppmärksamheten som de mår "dåligt". Och det gör mig så jävla arg, hur fan kan du tillåtet få sätta en jävla vägblock för folk på det här sättet?!"
Jag var också rädd i början när jag startade bloggen att folk skulle tro att det var för uppmärksamheten, men när jag märkte att jag fick fina och peppande kommentarer, både här på bloggen och på facebook, så kände jag att det ändå kanske var värt att fortsätta. Och vadå sätta en jävla vägblock för folk? Hur fan menar du med det?
"Det är inte meningen att köra över dig för du har det säkert jobbigt redan, men har man en blogg på detta sätt har man ett ansvar och säger man att man vill öppna diskussionen om "psykisk ohälsa" så är detta fan inte sättet man gör det på."
Inte meningen att köra över mig? Vad är det då du precis har gjort med hela den här "boken" till kommentar? Och bara för att man har en öppen blogg, så betyder inte det att det automatiskt är okej att trycka ner någon med kommentarer som din. Och att dessutom göra det anonymt. Fegt.
Och dessutom har jag aldrig sagt att jag vill öppna en diskussion, jag har bara sagt att jag vill uppmärksamma. Det är två olika saker.
Så, nu tror jag att jag har fått ur mig allt jag ville säga. Och jävlar vad långt det blev. Och ni kan se det som hur omoget som helst, men just nu bryr jag mig inte. Jag kände att jag behövde skriva av mig exakt allt jag kände om den här kommentaren. Och som sagt, jag tvingar ingen att läsa min blogg. Det är erat eget val. Så klaga inte på mig om det. Tack.
Och ni vet, man kan inte alltid vara anonym på internet. Kom ihåg det.
