oneperfectmess.blogg.se

Jag vill på nåt sätt förklara mig då jag har fått en del, för mig, stötande och kränkande kommentarer. Folk som tycker att jag bara vill ha uppmärksamhet och säger att jag bara tycker synd om mig själv. När jag startade bloggen så valde jag att vara helt öppen, att det skulle vara mer som en öppen dagbok. Men också att jag vill upmärksamma psykisk ohälsa och hur vanligt det egentligen är. Och kanske få folk att förstå hur det är att leva med psykisk ohälsa. Men en del folk verkar tycka att jag bara skriver om hur synd det är om mig för att jag mår så dåligt, att det är därför jag skriver så öppet. Att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Men det är verkligen inte så. Jag vill inte ha någons empati. Jag har haft den här bloggen i typ två veckor. Och under dom här två veckorna så har det varit jävlift tufft och då har det mest handlat bara om mitt liv och hur jag mår. Och jag tvingar INGEN att läsa min blogg eller dagbok eller vad man nu ska kalla det. Det är erat eget val om ni vill läsa bloggen eller inte. För det finns ingen person som tvingar just dig att läsa. Så ni som tycker att det är jobbigt eller att jag är så uppmärksamhetssökande, skit i att läsa och kommentera då. För det säger mer om er än om mig. Ni lägger ju ner en jävla massa tid på att skriva kränkande kommentarer, har ni inget bättre för er? Och att vara anonym också. Vågar ni inte ens skriva erat namn och stå för det ni skriver?

 

Jag ska vara helt ärlig och säga att den senaste kommentaren jag fick på ett av mina inlägg, fick mig att bli jävligt ledsen, arg och kränkt. Dom enstaka kommentarerna som har varit innan har jag kunnat ta på nåt sätt. Det är klart det gör lite ont. Men jag försöker vara stark och inte ta åt mig. Men den senaste kommentaren blev bara för mycket. Jag kände liksom bara att vafan, jag stänger väl ner hela skiten då. Men då vinner den personen. Och det ska inte vara så. En feg, anonym människa som sitter bakom sin jävla datorskärm/mobil/ipad och lägger ner massa onödig tid på att trycka ner någon annan ska inte få mig att ge upp och lägga ner bloggen. För jag har fått mer positiva kommentarer än negativa. Och det är flera som har börjat förstå varför jag är som jag är. Och folk som tycker att jag är stark och modig som vågar skriva så intimt om mitt liv. Och det är dom jag ska lyssna på. 

 

Det är klart att jag förstår att vissa ser det som att jag bara vill ha uppmärksamhet. "Hallå. titta på mig, jag mår så dåligt, tyck synd om mig". Och då får väl ni tycka det. Men lägg inte ner eran dyrbara tid på att läsa och kommentera min blogg då. För som sagt, det säger mer om er än om mig. 

 

Hoppas att jag har lyckats förklara på ett någorlunda bra sätt hur jag ser på allt det här.