Min älskade Pärlan
Kategori: Allmänt
Har min älskade Pärlan brevid mig. Min trogna beskyddare. Hon lämnar mig inte för en sekund när jag mår dåligt. Finns alltid där som stöd även fast hon inte kan prata. Känner mig extremt deprimerad idag. Andra dagar har det mest varit liksom tomhet, likgiltighet och ångest. Men idag känner jag mig bara deprimerad. Tvingade mig ut på en långpromenad med hunden. Men det hjälpte inte. Så nu är jag tillbaka i sängen och vill bara sova. Men ska på ansiktsbehandling med min moster 17.30 och jag kan inte bara skita i det även fast jag verkligen inte har någon ork. Och dessutom åker hon till Thailand imorgon och är borta två veckor så det ska ju bli skönt att träffa henne innan hon åker. Hon finns också alltid där för mig. Hon själv har varit nere i det här djupa hålet så hon vet hur det är. Men jag får panik bara jag tänker på att åka kommunalt in till stan. Speciellt när det är rusning. Fyfan. Det värsta som finns när man mår såhär. Och för alla med social fobi. Jag har inte direkt social fobi men jag tycker det är extremt jobbigt att åka kommunalt just nu.
Ska göra ett försök att läsa lite i boken för att distrahera tankar och annat skit. Men egentligen känner jag bara för att typ bli hög och bara flyga iväg och inte känna några bekymmer.
