"Ja det är så jävla synd om dig"
Kategori: Allmänt
Ja Gud det är så jävla synd om mig! *snyft*. För du var väl inte ironisk?
Jag visste från början att det skulle komma negativa reaktioner och kommentarer också så småningom. Hittills har jag bara fått bra respons. Men till dig "anonym" som skrev den här kommentaren - Jag tycker inte synd om mig själv, och det är inte så att målet med den här bloggen är att få folk att tycka synd om mig. Jag ber inte om din eller någon annans empati. Men vem som helst kan ju kommentera vad som helst. Men den här kommentaren var väl ändå lite väl onödig och omogen?
Jag vet mycket väl att det finns folk som har det så mycket värre än mig. Både fysiskt och psykiskt. Men det betyder inte att jag inte har rätt att må fullständigt skit och ha ständig ångest. Och det är ju inte direkt nånting jag vill ha. Jag vill inte må såhär. Vem vill det egentligen? Jag skulle inte ens önska min värsta fiende det här måendet. Men ibland önskar jag att dom personerna som mår bra och inte förstår sig på min "sjukdom" och bara säger att man ska "rycka upp sig",
"Alla mår dåligt ibland", "du vill bara ha uppmärksamhet", och bla bla bla. Jag önskar att dom personerna skulle kunna gå in i mig och mitt mående och då se hur det verkligen är och hur dom skulle hantera det och inse hur mycket jag och många andra kämpar med sina tankar, känslor, för att må bättre och få den hjälp vi behöver.
En helt random facebook "vän" och inte den som skrev den första kommentaren. säger:
Jag antar att du med detta svar menar att du har bloggen för dig själv att skriva av dig och för vänner att läsa?
Förståeligt, jag har också en blogg, för mig själv att skriva av mig och för mina vänner att läsa, men min blogg är inte öppen för hela almänheten, jag har ett lösen på som bara vissa har tillgång till.
För precis som jag gör, så skriver du även väldigt öppet och djupt om dina inre tankar, men somsagt kan inte vem som helst läsa mina medan vem som helst kan läsa dina.
Och det min vän, det innebär något slags tecken på uppmärksamhet.
Vilket är okej, vi alla vill ha uppmärksamhet någon gång. Men du kanske ska tänka på alla randoms du delar med dig öppet om dina innersta tankar med.
Mia säger:
Bloggadress: http://miamumsar.blogspot.se
De kommentarerna visar ju bara på okunskap.
Fortsätt kämpa! :-) Du kan!
Liknande status som personen under säger:
Jag förstår dig, men jag förstår den som kommenterat också. Jag tror helt ärligt att det är många som känner som den. Och innan du börjar jiddra om att "ingen fattar" och "du ska inte säga saker som du inte vet något om" jag var deprimerad i 5 år, blivit diagnostiserad med alla möjliga saker och varit inlagd, har släktingar på båda sidor som både har borderline och är bipolära, så jag vet nog exakt vad det är jag menar när jag nu kommenterar om hur alla känner när du spiller ut hela ditt privatliv och i varje inlägg skriver om hur du lider. Göm dig inte bakom argumentet "vill uppmärksamma psykisk ohälsa" för det gör du inte, det du gör är att du trycker ner ditt privatliv i halsen på folk om hur synd det är om dig. Vi förstår att du mår dåligt, men att behöva se det poppa upp överallt och läsa om ditt självömkande blir patetiskt i längden. Man måste medvetet vilja bli bättre, kämpa för det. Hade detta endast varit för din skull hade du haft en dagbok eller liknande för att skriva av dig. Varför kan du inte uppskatta alla de som faktiskt är runt omkring dig irl och kämpar för att du ska må bra?! Varför måste du fiska uppmärksamhet med en självömkande blogg för? Vi är många som varit där men att proklamera att du kämpar för att folk ska veta mer och prata om psykisk ohälsa är käpprätt åt helvete vad du håller på med och riktigt vidrigt att ens påstå. När man verkligen mått dåligt och ser detta uppmärksamhets-fiske blir man bara riktigt jävla kränkt. Man ska våga prata om det, och det är bra att du är medveten om det, men en av anledningarna till att folk inte gör det är av samma anledning som du bedriver här; Att folk är rädda för att andra ska tro att det är för uppmärksamheten som de mår "dåligt". Och det gör mig så jävla arg, hur fan kan du tillåtet få sätta en jävla vägblock för folk på det här sättet?! Det är ingen som tvivlar på att du mår dåligt, det är skittrist att du gör det och det har vi fattat. Alla vill nog att du ska bli bättre, lider med din stackars mamma. Det är inte meningen att köra över dig för du har det säkert jobbigt redan, men har man en blogg på detta sätt har man ett ansvar och säger man att man vill öppna diskussionen om "psykisk ohälsa" så är detta fan inte sättet man gör det på. Förlåt för att jag tänder till, hoppas du kan möta kommentaren moget och få någon självinsikt iallafall.
Lindah säger:
Vänta lite, för det första, om ni har något att säga, sluta kommentera anonymt och stå istället för vad ni skriver. För det andra, vad fan gör ni själva genom att skriva sådär? Predikar om hur kränkande det är med allt Sara skriver men vad gör ni mot Sara då? Ni kan inte ens skriva era namn? Hur patetiskt? Eller skriv till henne privat? Hur lågt kan man sjunka? Och det spelar ingen roll om detta är en offentligt blogg och "då får man räkna med att ta sånt här" asså jag menar antingen har man ett hjärta eller inte.
Att Sara skriver om vad som har hänt med henne de senaste åren och varför hon varit som hon varit är för att folk har undrat. Och jag vet att Saras blogg har fått folk att börja förstå och blivit mer stöttande istället för dömande.
Jag vet inte vad det är som får er att tycka att det är okej att komentera så som ni gjort och dessutom anonymt.
Men tydligen är ni iaf inte några vänner till Sara och då tycker jag att ni kan va tysta och sluta läsa istället. Om det poppar upp överallt, ja men ta bort henne från alla sociala medier då, poff problem solved.
Det ända ni gör med era onödiga kommentarer är att trycka ner Sara så snälla gå och gör nånting vettigt istället för att sitta bakom era datorskärmar anonymt och kränka ner någon som redan mår tillräckligt dåligt.