Blev en riktigt jobbig kväll till slut. Det som inte fick hända, hände. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag är så instabil och impulsiv nu att jag inte kan kontrollera mig själv. Mamma blev såklart både arg och ledsen och jag känner mig bara som ett stort jävla misslyckande och en besvikelse. Jag sårar min familj gång på gång. Och jag är så jävla ledsen att dom måste gå igenom det här med mig. Jag önskar att dom inte behövde det. Egentligen ville jag inte ringa NoA pga tidigare händelser och mitt förlorande förtroende för dom. Men jag ringde ändå bara för att få råd på vad jag skulle göra liksom. Jag ville inte bli inlagd för jag känner mig inte välkommen på avdelningen, läkaren är dum i huvet och jag känner väl att det inte blir bättre av att vara där även om jag kanske behöver skyddet just nu. Han jag pratade med på NoA iallafall, ringde läkaren för att rådgöra vad dom skulle göra. Och jag blev ordinerad 10 mg stesolid extra för att försöka ta mig igenom resten av kvällen. Och om det inte funkar så får jag ringa tillbaka. Men jag vill verkligen inte. Så nu har mamma stoppat i mig stesolid och imovane och jag måste sova inne hos henne för att hon vill ha koll. Så får hoppas att jag kan somna snart och sova tills jag vaknar. Men måste kanske åka upp till vårdcentralen så kanske måste ställa klockan iallafall. Jaja, jag lär väl däcka snart så godnatt på er och hoppas eran kväll är bättre än min. 

Har pärlan vid mina fötter också. Hon lämnar mig inte för en sekund när jag mår såhär. Helt sjukt vad hundar kan känna på sig när man mår dåligt. Hon är min älskling, min pärla och ett stort stöd när jag känner mig ensam. Puss