oneperfectmess.blogg.se

Tankarna om livet. Vad kommer hända? Vart kommer jag vara om 5 år?
Kommer det vara samma sak då?
Perioder av mardrömmar. Perioder av ångest. Perioder av nedstämdhet. Skammen och ångesten.
Över att inte kunna leva ett normalt liv.
Utan ångest, utan nedstämdhet, utan dom här mörka tankarna. Inte kunna jobba eller gå i skolan. Jag har varit här förut. I det här svarta hålet. Och jag vet att jag har tagit mig upp förut. Men det glömmer man totalt när man är här nere. 

Jag är så jävla trött hela tiden. Har ingen lust till nånting. Knappt till att träffa mina vänner. Som jag vet finns där för mig. Men jag glömmer det när jag är här. Jag glömmer dom som står mig nära. Och jag är så ledsen för det. Men jag är inte mig själv. Jag är arg, jag är ledsen, jag är frustrerad, jag vill skrika, jag vill slå sönder saker. 

Jag orkar inte genomgå ännu en sån här period. Jag pallar inte. Det gör nästan fysiskt ont att må så psykiskt dåligt. Att få byta läkare ännu en gång. Att få en ny samtalskontakt som man ska dra allt för igen. Jag orkar inte. 

Och någonting som jag verkligen verkligen inte vill är att bli inlagd. Det är ett misslyckande. Och hur många gånger ni än säger att det inte är ett misslyckande och att det kommer gå över så kommer jag ändå känna så. 

Kommer det alltid vara såhär?