oneperfectmess.blogg.se

Att leva med psykisk ohälsa

Mörka tankar

Kategori: Allmänt

Det är mörka tankar som snurrar runt i huvet. Och jag vet att jag borde distrahera mig och göra saker. Men jag har ingen ork. Jag försöker läsa i DBT pärmen och krislistan. Men just nu bryr jag mig knappt. Igår kväll var det kaos. Mamma försökte och försökte få upp mig ur sängen för att äta nåt, men till slut orkade hon inte mer och gick ut ur mitt rum och stängde dörren. Jag förstog ju direkt att hon blev arg och ledsen. Men just då var jag så avtrubbad. Men jag gick iallafall upp till slut och gick ner och tog en tallrik yoghurt. Sen hittade jag mamma i sin säng så jag gick in och la mig brevid. Jag hörde att hon grät. Jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag satt bara där på sängen till slut och kunde inte få ur mig nånting. Sen drog hon mig intill sig och sen la hon sig i mitt knä en stund. Och jag visste inte hur jag skulle trösta henne. Och det krossade mitt hjärta att se henne sådär och veta att det är mitt fel. Att det är jag som gör att hennes gräns blir nådd och att hon också mår dåligt till slut. Och jag blir så ledsen. Jag vill verkligen inte att mina föräldrar ska gå igenom det här. Att se sitt barn må så dåligt och känna sig så maktlös. Och jag känner mig också maktlös nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Och jag känner knappt igen mig själv. Jag brukar inte bara dra hemifrån utan att säga vart jag ska. Men igår blev det bara för mycket så jag satte på mig jacka skor och halsduk och bara gick. Rökte och gick. Jag visste inte vart. Men jag ville bara komma bort. Jag stannade vid ett staket vid bilvägen och stog där ett tag. Hade hela tiden kontakt med min kompis. Men för varje bil som åkte förbi så kände jag bara att jag ville gå ut framför. Få allt att försvinna. Min kompis blev så orolig att hon till slut ringde min mamma som kom och hämtade mig. Jag blev inte arg, för jag hade gjort samma sak om det var omvända roller. Men jag ville ju bara försvinna. 

När vi kom hem satte jag mig en stund med mamma och pappa framför tvn i vardagsrummet. Men sen gick jag och mamma upp, hon satt på sängkanten. Hon frågade hur jag ville göra. Tre alternativ. 1: Ringa NoA. 2: Åka till psykakuten eller 3: försöka stanna hemma. Jag ville verkligen inte bli inlagd, även fast det kanske skulle behövts i det här fallet. Så jag valde alternativ nummer 3. Jag hade fått två sömntabletter den här kvällen för att försöka få sova hela natten. Sen tog jag till slut min imovane också och jag däckade. Och sov faktiskt hela natten. Och jag hoppades att den här dagen skulle kännas bättre. Men det är samma sak igen. Och mamma kommer inte hem förrän halv tio ikväll. Så det är bara pappa hemma nu. Har skrivit lite i mitt nya block. Och jag tror inte att någon vill läsa vad som står där. Speciellt inte mamma. Men nu har jag iallafall min skyddande ängel brevid mig som alltid den senaste tiden. 

Min älskade Pärla ❤️
Kommentera inlägget här: