Kom precis hem från sjukhuset pch har lugnat ner mig lite. Sitter ute på balkongen med tända ljus och försöker ta det lugnt och bara tänka på nuet. Jag tror på nåt sätt jag fick mig en tankeställare idag. Så det kom väl något gott ur intoxen även fast det inte var bra att jag gjorde det. Men jag kan ju inte lova att det kommer vara lätt eller gå över en natt eller att det inte kommer komma bakslag. Men just nu känner jag att jag vill kämpa. Jag vill må bra. Och jag ska verkligen försöka ta till mig dbtn. Jag vill aldrig se avdelningen igen. Just nu känns livet faktiskt värt att leva. Men det kommer bli tufft på vägen. Men jag lovar att jag ska försöka. Jag ska kämpa. Jag har valt min väg. Att bli frisk.