oneperfectmess.blogg.se

Att leva med psykisk ohälsa

Klantarsel #1

Kategori: Allmänt

Det börjar gå lång tid mellan blogginläggen. Men känner att jag inte har så mycket att skriva. Men kan väl berätta lite kort vad som har hänt dom senaste dagarna. 

I söndags kväll tog min nikotinspray slut så jag fick lite smått panik. Så var tvungen att åka in till scheele Apoteket som var det enda som var öppet. Först visste jag inte om jag skulle orka men jag klädde iallafall på mig och åkte in. På tunnelbanan spillde jag ut halva min dricka i väskan och necessären, så jävla klantig. Och hade inget papper såklart. Men jag hittade iallafall en påse med lite bindor och trosskydd i som jag satt och "baddade" väskan och necessären med. Det måste sett väldigt... Intressant ut haha. Gick iallafall och köpte min nikotinspray men sen fick jag typ ångest över att åka hem igen. Men sen kom jag på att jag hade boken med mig i väskan som jag läste på bussen och tunnelbanan (när jag inte torkade väskan med trosskydd). Så jag bestämde mig för att sätta mig på ett café och bara läsa i min ensamhet. Gick till Waynes Coffee och tog en chailatte och satte mig i en soffa längst in i ett hörn. Och det var faktisk väldigt skönt och avkopplande att bara sitta helt själv nersjunken i en bra bok och drömma mig in lite i den världen. Men sen stängde dom och jag strosade runt lite och funderade på vad jag skulle göra. Men till slut åkte jag hem iallafall. 

Sen har dom senaste dagarna faktiskt varit helt okej. Var på Ikea med mamma i måndags och då började jag såklart få idéer om att göra om mitt rum. Och när en idé som denna planteras i mitt huvud så vill jag göra det NU liksom. Så vi började med att köpa målarfärg för jag behöver ändå måla om mitt rum. När vi kom hem hjälpte mamma mig att flytta möbler och sånt. Sen satte jag på jättehög musik och började måla. Men orkade bara med en vägg, sen gav både jag och min rygg upp. 

I tisdags träffade jag min boendestödjare kl 13. Det var ganska mysigt, vi tog en fika och satt och pratade bara. Sen när jag kom hem var det bara jag och hunden hemma, gick ut med henne. Sen så var jag jävligt klumpig och ramlade ner för halva trappan... Som tur var så om pappa hem nästan precis efter och där låg jag på golvet i chocktillstånd. Sen kom smärtan. Revbenen, ryggen, knät, huvet. Låg och svor och kved av smärta till och från. Pappa hämtade en stol som jag la upp benen på för att avlasta ryggen. Men det var svårt med tanka på knät och det gjorde ändå ont överallt. Försökte ligga och andas och ta det lugnt men det var jobbigt att ta djupa andetag pga revbenen. Pappa försökte hjälpa mig upp några gånger men det gick inte. Så till slut ringde han ambulans och det kom både akutbil och ambulans ganska snabbt. Dom frågade massa frågor och kände och klämde lite. Och eftersom jag hade slagit i huvet och hade ont i ryggen och grejer, och det hade dessutom svartnat till när jag landade på golvet. Så dom satte först en infart och gav mig smärtstillande, sen packade dom in med med nackkrage och hela baletten så jag inte skulle kunna röra nacken och ryggen. Sen blev det Karolinska. Dom är tydligen experter på trauman där som dom kallar det. Om man har ramlat från hög höjd, trappa, trafikolyckor och sånt. Då åker man alltid till Karolinska tydligen. Väl där så drog dom av alla kläder och tog massa kontroller och prover. Jag såg ju inte riktigt vad som hände pga nackkragen. Och var nog fortfarande lite i chocktillstånd. Så det var lite läskigt. Sen blev jag skickad till röntgen där dom röntgade iprincip hela kroppen. Fick vänta nån timme innan svaren kom och dom hittade inget allvarligt så jag fick bli fri från kragen vilket var jävligt skönt, fick prova att gå upp och röra lite på mig. Var ganska fullproppad med morfin så smärtan var under kontroll. Sen fick jag åka hem med ett par citodon och ett recept. Sen igår när jag vaknade och skulle gå upp på toa, då jävlar kände jag smärtan igen. Inte kul. Fick stoppa i mig två citodon och låg och vilade tills jag och mamma skulle på möte på försäkringskassan i Täby centrum. Nu blev det här inlägget jävligt långt ändå. Så blir det när man inte bloggar på några dar. Jag orkar inte skriva mer just nu, men ska berätta om middagen på mitt gamla behandlingshem senare iallafall. 

Tills vidare, hadeee



Kommentera inlägget här: